Christian Zwingmann

ARKITEKT • NYA SLOTTET

1827 – 1891

(Ur Arkitekturritningar i Skånska godsarkiv, Sten Åke Nilsson 1987)

Johan Christian Ferdinand Zwingmann föddes i Riga den 27 maj 1827 som son till en timmermästare. Han utbildade sig till murare och arbetade som färdig mästare i Tyskland under åren 1848-50. Därefter reste han till Köpenhamn och upptogs i oktober samma år på Kunstakademiets Bygningsskole. Han var framgångsrik i sina studier och belönades 1854 med den lilla silvermedaljen och 1855 med den stora, en utmärkelse som motsvarade avgångsexamen.

Som lärare på arkitekturskolan hade han J H Koch och G F Hetsch. Han tecknade också för Bindesböll och övertog sannolikt dennes inställning till den fria historicismen. Under akademiåren tillhörde han den lilla kretsen av arkitekter kring Bindesbøll som opponerade sig mot Hertsch, som i sin undervisning ensidigt framförde den schinkelska klassicismen.

Efter Bindesbølls död år 1856 fullföljde han dennes ombyggnad av Marsvinsholms slott i Skåne. Detta ansvarsfulla uppdraget gav honom värdefulla erfarenheter. Åren 1858 och 1869-71 reste han utomlands bl.a. till Kairo i Egypten och till Italien. Där besökte han Rom, Paesrum, Neapel, Pompeji, Palermo, Amalfi, Ravenna och de viktigaste städerna på Sicilien. Han var också i Mindre Asien.

Studieresorna var den tidens sätt att lära sig mera om konst och arkitektur. I Zwingmanns efterlämnade skissböcker ser man med vilken noggrannhet han har tecknat sina synintryck. Hans teckningar är fyllda med fina sirliga detaljer och vackert färglagds, där finns absolut inget slarv. I en av dessa skissböcker, som annars inte innehåller mycket om honom själv som person, skriver han att han en tid har varit porslinsmålare på Den Kgl Porslinsfabrikken i Köpenhamn. Även om hans sinne för detaljer i ornamentiken säkert var medfött, har det ytterligare uppövats under hans arbete som porslinsmålare.

Från 1860 var han en tid konduktör för Ferdinand Meldahl vid återuppbyggandet av Frederiksborgs Slott, som hade härjats av en brand år 1859. Tydligen har han refererat till detta arbete under förhandlingarna med sin nye uppdragsgivare Baltzar von Platen på Kulla Gunnarstorp. I godsets räkenskaper från år 1865 kan man se, att herrskapet i juli gjorde en utflykt till Frederiksborgs Slott, säkerligen för att där titta på vad Zwingmann hade utfört, men kanske också för att få idéer till det egna projektet, det nya Kulla Gunnarstorp som fortfarande var på planeringsstadiet.

Liksom Ferdinand Meldahl och andra danska arkitekter hade Christian Zwingmann en del förbindelser med Skåne, som än så länge inte kunnat kartläggas i detalj. Antagligen skaffade han sig en del kontakter redan vid arbetet på Marsvinsholm efter Bindesbølls död. För baron Stjernblad på Marsvinsholm byggde han vid mitten av 1860-talet en storslagen kyrka i stilren nyrenässans i slottets omedelbara närhet. Framförallt interiören är av stor skönhet, utförd i tegel med inslag av färgad cement. Kyrkan invigdes 1867 och tjänade som gudstjänstlokal för tre patronella socknar under godset.

Under arbetet med kyrkan träffade Zwingmann en gång finansmannen C F Tietgen, som var på besök på Marsvinsholm. Mötet resulterade i att Tietgen bad Zwingmann att utarbeta förslag för det fortsatta arbetet på Marmorkirken i Köpenhamn, som stod ofullbordad på grund av brist på pengar. Zwingmann engagerade sig hårt i detta projekt, som emellertid bara innebar besvikelser för hans del. Hans förslag, en klassicistisk kyrka i betong, förkastades så småningom, bl.a. av Meldahl.

Förhållandet mellan de båda arkitekterna tycks ha varit komplicerat. Trots sin duglighet var Zwingmann svår att samarbeta med. Det visade sig redan när han tillsammans med August Klein hjälpte Meldahl med återställande av Frederiksborgs slott. Efter några år fick han sluta där, just pga. samarbetssvårigheter. Zwingmann tycks ha känt sig åsidosatt och hade svårt för att finna sig i rollen som underordnad. När Meldahl strök hans namn på en ritning kände han sig förolämpad och satte i protest återigen sin signatur med tjock penna under ritningen.

Att Meldahl emellertid även uppskattade Zwingmann och hade beröm över för honom, framgår av ett brev från Meldahl till Vilhelm Pedersen från 1863, där han skriver ”Naar jeg nu tænker paa Dem og saa tænker paa, at Klein og Zwingmann med deres sjældne evner gaae her i vort danske pøle og smuldre hen, saa er jeg saa inderligt bedrøvet – det er, som om jag set en levende begravelse.”

Redan då hade Zwingmanns mentala sjukdom brutit fram. Efter flera års kamp mot sjukdomen tvingades han upphöra med allt arbete innan han ännu hade hunnit fylla 50 år. Han dog 1891.

Trots sin dåliga hälsa och psykiska labilitet hann Zwingmann med att utföra ett antal betydande arbeten. I Danmark byggde han 1866 apoteket i Hörsholm med ett vackert officin och 1857 huvudbyggnaden på Tietgens egendom Strödam vid Hilleröd i ”en fri villastil”. Bland arbeten i Skåne kan nämnas ett hus vid Krafts torg i Lund och ombyggnaden av Karsholms slott. Hans huvudarbete är emellertid det nya slottet på Kulla Gunnarstorp.

Godsarkivet på Kulla Gunnarstorp innehåller ett rikt och ovärderligtkällmaterial som kastar ljus över Zwingmanns insatser och slottsbyggetspraktiska genomförande. Gårdsräkenskaperna upplyser om materialleveranser, transporter och avlöningar av olika hantverkare som murare, stenhuggare, timmermän och smeder. Där kan man även följa byggnadsarbetets olika etapper fram till inflyttningen.

I arkivet finns omkring 80 originalritningar, de flesta med Zwingmanns namnteckning. Förutom en fullständig omgång med ritningar för det nya slottet (akvarellerade fasade och planer) finns detaljritningar för inredningsarbetet. Här finns akvarellerade ritningar för väggdekorationer, golv, spislar och paneler. Därtill en mängd arbetsritningar, en del i naturlig storlek, för fönsterkarmar, dörrar, lister och andra snickerier. Många av dem är, förutom av Zwingmann, även påtecknade av Bark & Warburg, den firma i Göteborg som stod för utförandet.

Arkivet innehåller också sju blad med ritningar till ombyggnaden av den gamla borgen, signerade av Zwingmann 1863. Detta förslag kom ej till utförande.