Carl von Linné

Ur Carl von Linnés ”Skånska resa” 1749

”Kulla Gunnarstorp, herr hovjunkaren Kuno tillhörigt, låg kvart 2 norr om Hälsingborg jämte stranden, där landet begynte draga sig mera åt öster och utvidga sundet. Mangården var byggde på alla sidor med grundmurade stenhus, vilket på alla sidor instängdes med en fyrkantig, välmurad grav.

Trädgården emellan graven och huset gick runt omkring gården. Mandlar, aprikoser, celler-nötter, spanska körsebär, apler och päronträn uppleddes vid murarne och nästan alldeles täckte väggarne, varibland päronträden gåvo mera frukt än aplarne, och låto på detta sättet bättre leda sig, men de store celler-nötterna klevo upp till takfoten på 12 alnars höjd, att jag näppeligen i Skåne sett något hus präktigare utanpå klätt.

I andra trädgården voro halva alléer av hästekastanjer och valnötter; men valnöteträden in på själva gården voro de aldra högste. Man såg här lusthus igenom espaljé täckte med pumpor, som boro sin stora frukt bättre än på något annat ställe.

Äkta kastanjer, som äro nog sällsynte i Skåne, växte nog i denna trädgård. Unga almbuskar voro nedlagde med kvistarne, att allenast deras spetsar koxade över jorden, då de togo rot och på det sättet blevo förökte av en rot till många. Här var ock en hel almhäck planterad, såsom den där bäst trives och emotstår blåsten.

Emellan havet och gården var en stor lund av hög bok och ek, som avhölt den starka stormen. Gården hade dessutom skog på östra sidan.”